onsdag 19 oktober 2011

Mindfullness - Nej, tack...

Idag på jobbet pratades det om mindfullness. Något sorts diffust tillstånd som innebär att man är medveten om allt, eller som det står att läsa i den allvetande, ofelbara och otroligt trovärdiga källan Wikipedia: "Begreppet medveten närvaro eller det anglicistiska begreppet mindfulness (att vara uppmärksam och medvetet sinnesnärvarande) kommer ursprungligen från buddhismen, där medveten närvaro (pali: sati) är en del av den åttafaldiga vägen och odlas som en nyckelkomponent i meditation och sinnesnärvaro."

Ok, vad har det här med flugfiske att göra? Ingenting trodde jag fram tills idag. Jag ska villigt erkänna att jag satt och drömde om storöringar och en ny bindbeskrivning till en streamer jag har jobbat på. Jag lyssnade väl med ett halvt öra när jag fick frågan om inte jag upplevde mindfullness när jag flugfiskar. Jag frågade ju givetvis vad det är och fick väl en beskrivning som den ovan ungefär.
Så upplever jag då mindfullness när jag flugfiskar?
Nej, det kan man nog inte säga. Jag skulle snarare beskriva det som MINDLESSNESS om det nu finns något sådant. Istället för att vara medveten om allt så skulle jag nog beskriva det som att det är då jag kan koppla bort hjärnan för en stund. Det är en verklighetsflykt som inte enbart manifesteras i tanken utan i allra högsta grad även kroppsligen.

För mig finns det en poäng i att åka ut i en skog full med mygg och kasta flugor mot selektiva regnbågar som patrullerar mitt framför näsan utan att ta just min fluga där ute. Poängen är dock inte att jag skall vara medveten om allt runt omkring mig utan snarare att vara fullständigt uppslukad av något utan att tänka på tider som ska passas eller saker som ska göras. Det är dock ingen tvekan om att det krävs att man tar sig ut i naturen för att uppleva hur vacker den är. Det går liksom inte att värja sig mot en sådan skönhet.
Stillheten i naturen infinner sig när stadens brus har lämnat öronen och pulsen äntligen har gått ned. Aldrig känner jag mig då medveten om allt runtomkring mig utan snarare som om jag är omfamnad av naturen. Som att jag är en del av den snarare än den en del av mig.
På samma sätt finns det fiskar där man inte vet vem som drillar vem, fiskaren eller fisken?
I jämförelse med det framstår mindfullness som ganska tråkigt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar